Frågan bör inte bara ställas. Den bör besvaras också. Även om många tycks ha stora problem med att ta in "sanningen". Dvs att Kempe och alla hennes själsfränder först har skrivit på - gjort karriär, på en religion som visat sig vara en lika stor återvändsgränd som kommunismen var. Har man dessutom gått i god för denna så till den grad som Kempe, skulle en reträtt nu, ofrånkomligen innebära att dra ett löjets skimmer över sig själv.

Cred dock till ovan nämnda för att de inte gör som mången rödvinsvänster gjorde förr. Först karriär på vänsterideologier och därefter, när tillräcklig "marshöjd" är nådd, hoppa över till marknadssidan för att bättre passa in i den nyvunna "borgerliga" statusen...

av Gunnar Colding 2011-09-28 11:01:49

Har hon investerat själv eller vad menar du?

av svea 2011-09-28 11:39:50

Kan naturligtvis handla om marknadsanpassning, men jag tror det i grunden handlar om ideologi, åtminstone om ser till de publicerade bildexemplen.

Marianne Wiig-Storaas låter på den första bilden betraktaren skåda ut ur en idyll mot en idyll. Ingen antydan finns om att bilden av idyllen inte är sann. Det antyds inga skavanker bakom det vackra, inget förtryck eller olyckliga människoöden. Till och med relationen människa-natur blir harmonisk.

Broos målning däremot visar något som skulle kunna varit en idyll, men den disharmoniska bilden av kvinnan och flickan antyder att idyllen i själva verket är falsk, att den bär på dolda motsättningar, makthierarkier och symboliskt förtryck.

Det kan ju vara så att personer som Kempe bara accepterar samtida realistisk konst om den dekonstruerar och bryter ned. Samtida realistisk konst som framställer relationer som harmoniska konserverar klassiska maktrelationer enligt parametrar som kön, etnicitet, sexualitet o.s.v. Miljöerna respektive personerna i både Wiig-Storaas och Broos bilder här är definitivt nordiska, och om detta då inte dekonstrueras börjar Kempe fritt associera till nazism. Det skulle säkert gå att få in något med etnopluralism om den första bilden

Den intressanta frågan är ju varför Weill m fl väljer att trissa upp värdet på Broos men inte på Wiig-Storaas. Vad är estetik, ekonomi och ideologi i det valet?

av tras 2011-09-28 13:46:34

Det brukar heta att den eventuella "skönheten sitter i betraktarens ögon"... Varför hör man aldrig att "graden av Nazifaktor sitter i betraktarens ögon", inte nödvändigtvis i konstnärens - tonsättarens??

Om någon, ingen nämnd och ingen glömd, ständigt får nazi-associationer av nordisk skönhet och harmoni, framställd hos människan eller naturen eller musiken, kanske denne någon snarare borde träffa en skrynklare, istället för att hålla upphovsmannen ansvarig för den egna mentala verksamheten. Åtminstone så länge konstverken innehållsligt inte har DIREKTA och synliga kopplingar till nazi-handlingar.

Har en majoritet med nordiskt utseende begått värre brott mot mänskligheten än andra? Hur vet Kempe i så fall att dessa eventuella "brott" berodde just på etniciteten eller utseendet? Jisses vilket liv det skulle bli om någon ens antydde att mörkhyade begår fler mänskliga brott...

Vidare borde Kempe svara på om typiskt nordisk konst eller musik bevisligen har uppviglat till sådana brott mer än annan konst/musik?

Om inte detta kan bevisas, gör sig Kempe-lägret skyldiga till omvänd rasism. Är den finare än den "vanliga"?

av Gunnar Colding 2011-09-28 15:09:47

Den som tar till nazistkortet har slut på argument. Sluta häng upp dig på Kempe och gestalta positivt den nya konst som är på väg i detta land.

av svensson 2011-09-28 15:23:55

Det är så #&%/(&#%/(# tröttsamt att bara för att Adolf glorifierade det nordiska så skall det nordiska behöva dras med Adolf för all tid och evighet. Det räcker nu och det räckte för länge länge sedan.

Är det inte samma vänster som med emfas förkastar arvssynd, kollektiv skuld och kollektiva straff som envisas med att det nordiska per definition är nazi-anstruket? Men visst, om omvärlden associerar det nordiska med Adolf spelar det mindre roll hur vi nordbor skulle vilja att de associerade. Vi får förhålla oss till det.

Fö har jag sett någonstans att Adolfs vurm för det nordiska snarare var efter linjen att nordborna var de civiliserade tyskarnas ursprungsvildar/ infödingar, snarare än att vi var en del av något slags härskarfolk/ "master race"/ eller liknande. Dvs ytterligare ett skäl varför vi inte skulle vara moraliskt belastade.

Står man ut med populärkultur kan man vidare läsare "American Gods" av Neil Gaiman, som trots att den hyllas av Stephen King bär på litterära kvalitéer. I slutet finns en vändning som är relevant för denna diskussion.

Vad gäller konsten får man nog säga att Broos verk rent objektivt sett har en större spännvidd, djup och innehållsmässig kvalitet än verken av Wiig-Storaas. Hur man sedan än väljer att tolka Broos är det inte till flickans fördel, kvinnan har något som hon saknar. Vill man då tolka detta i politiska termer, eftersom flickan är uppklädd medan kvinnan är något satt och bär jeans är det lätt.

Oavsett om Broos menade det så är det knappast långsökt att anta att en nazistanklagelsesprutande person lyfter fram ett verk eftersom det kan tolkas så.

Man kan också tänka sig att den som har hög betalningsvilja för konst saknar något och söker detta i konsten. Den som inte har så hög betalningsvilja saknar inte så mycket och vill mest ha något fint och gärna prestigehöjande att hänga på väggen.

Då är det ju ett problem och/ eller en möjlighet att det mesta som idag anses prestigehöjande är socialistiskt eller subversivt.

av _Erik 2011-09-28 16:31:07

Att det skulle saknas estetiska kvalitéer är ett tämligen grundlöst utlåtande. Herr Lundberg verkar ha missat ett par soluppgångar/nedgångar. Visserligen lär det behövas ett par vätebomber i konstvärlden innan Marianne Wiig-Storaas kan dundra utöver, erkännas nationellt/internationellt. Men det finns utvalda, estetiska stunder då sömnmasken må åtskiljas från ansiktet. Annars ser man knappt ljuset, i fråga.

Tack, herr Lundberg; för dessa två blogginlägg berörande kontemporärt måleri.

/Cheerio.

av *.morr 2011-09-29 02:07:26

Tyvärr måste jag punktera Johan Lundbergs konspiratoriska teorier här ovan om att konstkritiken (i Lundbergs fantasi i synnerhet jag) går kapitalets ärenden när den granskar och recenserar kvalitetskonst.

Enligt Svenska Konstkritikersamfundets "Yrkesetik för konstkritiker"
bör konstkritikern "undvika varje form av beroendeförhållande till konstnärer, utställningsarrangörer och andra intressenter i konstlivet, vilkas verksamhet kritiker måste förutsättas komma i kontakt med i sin yrkesutövning."

Detta är en självklar princip för den professionella konstkritikern.

På Dagens Nyheter finns tydliga jävregler.

Det betyder att konstkritikern så långt det är möjligt gör sin egna självständiga val, bedömningar och granskningar oberoende av

konstkapitalets rörelser och kommersiella intressen som följer sina egna lagar.

Det är givetvis både okunnigt och vanhedrande att som Johan Lundberg

här använda mina texter om Karin Broos som bevis på att jag "skulle

slå vakt om att värdet bibehålls på den konst som konstspekulanter har

investerat i". Det är även generande för såväl konstnärens som för mig

att behöva påminna om att mina första texter om Karin Broos

bildvärld skrevs redan 2008, året före hennes större genombrott.

Däremot bekräftar omvärldens mottagande av Karin Broos att min

bedömning var relevant. Det är konstkritikerns jobb.

Marianne Wiig-Stooras måleri fann jag mindre konstnärligt intressant.

Den avvägningen gör mig förstås varken till nazistisk eller rasistisk

brännmärkare, som Lundberg här föreställer sig.

Bara till professionell konstkritiker. Som kan ta fel. Vilket snart

visar sig.


Förtydligar Jessica Kempe

av Jessica Kempe 2011-09-29 23:23:45

Här tycker jag att Jessica Kempe klargör på ett redigt sätt de principer som ligger till grund för konstkritiken när det gäller jäv och beroendeförhållande till andra parter. Det bedömning jag gör i det här fallet är att Jessica inte springer kapitalets ärende. Dessutom hedrar det henne om hon, inom en snar framtid, kan erkänna att de anklagelser som hon framfört angående rasism, främlingsfientlighet och politiska sympatier helt enkelt varit felaktiga.

av Anna Brodow 2011-09-30 10:23:43

Nej Anna Brodow, jag menade här ovan givetvis att om en konstkritiker

tar miste på ett verks konstnärliga kvalité lär det snart visa sig

genom omvärldens bedömningar. Så ser det offentliga samtalet ut.

Gudskelov.

De avsikter du hittar på att tillskriva mig här är dina egna

fria fantasier.

Om du i sak vill granska mina texters innehåll är jag i akademisk

tradition öppen för sedvanlig diskussion.

Hälsar Jessica Kempe

av Jessica Kempe 2011-09-30 12:06:23

Jessica, Jag vet inte vad du pratar om men i senaste numret av Konstperspektiv försöker du leda i bevis att mina åsikter och min konstsmak är lierade med 1. nazism, 2. rasism, 3. 1930-talets nationalism, 4. kulturnationalistisk främlingsfientlighet, 5. grupper med utopier om nationellt och etniskt naturgiven konst, 6. radikalkonservativa partier, 7. kamp mot muslimsk invandring.

Jag räknar med att Konstperspektivs redaktör Anders Olofsson kommer att publicera en ursäkt i nästa nummer.

av admin 2011-09-30 12:11:44

Till Admin. En mindre del min ovan nämnda text i Konstperspektiv (finns att läsa på min hemsida www.jessickempe.com) innehåller

Johan Lundbergs direkciterade publicerade åsikter. Hans resonemang talar starkt för sig själva och är inte svåra att placera in i större historiska tankemönster.

Jag behandlar alltså tankefigurer och retorik, inte Johan Lundbergs person eller hans personliga smak.

Jag har aldrig vid något enda tillfälle kallat Johan Lundberg nazist. Och inte rasist. Det är hans egen överförda slutsats

Om Johan Lundberg ändrat åsikter står det honom fritt att klargöra det för sina läsare.

Om Johan Lundberg vill pröva min text i sak står det honom fritt att göra det.

Jessica Kempe

av Jessica Kempe 2011-09-30 13:12:45

Johan Lundberg, de åsikter du har publicerat har du skrivit. Inte jag. De inledare du har bjudit in till dina seminarier har du bjudit in. Inte jag. Dina uttalade åsikter kan bara du själv stå för.

Jag kan som skribent pröva texters tankemönster (här dina) mot andra tankemönster.

Hur den granskade, här du, sedan förhåller sig till analysen av de traditioner, figurer och logiker som texterna tänkte i, är inte den granskande skribentens sak.

Det är den granskades sak att bemöta de tanketraditioner som lades fram och föreslogs. Även om de kan tyckas främmande och inte medvetna för den som skrev den analyserade texten.

Har direkta fakta- och sakfel skett ska de korrigeras. Om tolkningsunderlaget är skevt kan det bemötas. Har förtal skett kan man begära ursäkt.

I mina analyser av dina texter har jag sett retoriska trådar till flera tankeriktningar här ovan.



Jessica Kempe

av Jessica Kempe 2011-09-30 15:25:11

Jag förstår inte varför hon ska be om ursäkt för att hon använder samma typ av resonemang som du själv bruka använda mot de som inte delar din åsikt, Johan?

Hon har ju som sagt inte sagt att DU är nazist, eller utövar "kamp mot muslimsk invandring". Bara vissa av de ideer du har delas av andra som i sin tur befinner sig i den kontexten. Ungefär som du själv brukar göra "Jag har aldrig sagt att XXX är antisemit, men att hans medverkan i XXXX kan kopplas till YYY som i sin tur kan kopplas till antisemitiska-attityder". Typ. Som när du kallar folk för "extremister" för att de varit med på Shop to Gaza. Osv osv i all oändlighet.

av Konst kritick 2011-09-30 15:31:40

Johan Lundberg, om du som du säger här, inte själv ägnar dig åt

analytisk textkritik, kan jag inte göra något vidare åt den här saken.

Bara genom att i sak påvisa vad du anser vara osakligt i min text kan

du göra din kritik trovärdig och förklara dina

tankemönsters rotsystem. För de finns ju. Alldeles tydligt och oavsett

vad du vill tro. Medvetandet är inte herre i huset.


Det räcker givetvis inte att bara ropa.

Textkritik är mödosamt och tidsödande. Det finns inga genvägar.




Jessica Kempe

av Jessica Kempe 2011-09-30 16:29:51

Konstkritikerns självständiga val behöver inte styras av en tidnings policy, för att ändå kanske vara styrda av samtidens tanke-trender?

av Cecilia 2011-09-30 18:29:09

PS. För övrigt är väl Wiig-Storaas speglingar positiva, och Broos negativa.
Alltså två saker som på ytan ser liknande ut, men egentligen är helt motsatta?
En standardsätt lite överallt, för att "luras"...

av Cecilia 2011-09-30 18:40:55

--- Realism må vara ett knepigt begrepp men att destillera fram politiska ideologier ut tavlor är betydligt svårare ...---

Kanhända finns det en hel del företeelser, som inte är politiska? I meningen temporära dito, i alla fall...

av Cecilia 2011-10-01 14:42:23

Jeg ser her at mine malerier blir oppfattet som ren idyll og positive speilinger, og det er selvfølgelig slik at vi alle kan ha ulike oppfatninger om hvordan et maleri leses.

I de senere år har jeg brukt personlige opplevelser og nære omgivelser som referanser for mine malerier. Jeg ønsker å portrettere steder og mennesker, og få frem stemninger som rommer både sorg og glede. Jeg vil la betrakteren ta del i private rom som kan vise seg å romme allmenne erfaringer.

Jeg benytter subjektive og formale grep i mine maleriske forestillinger. Jeg ønsker å gå inn i intimsværen og fange øyeblikk som kan oppfattes som sakte bevegelse av tid. Jeg bruker fotografiet som forelegg for maleriet, og velger bevisst motiver hvor modellene er stille.
Bruken av fotografiet og det ustabile i dens opptikk interessere meg mye. Jeg bruker fotografiets feil, som lys inn på filmen eller dobbelteksponeringer, for å skape distanse til motiver som er personlige, såre og nostalgiske.
Fotografiet representerer et troverdig og gjennkjennelig uttrykk , som jeg ønsker å kombinere med maleriets ulike egenskaper for så å prøve og skape noe tidløst.

Komposisjonene er ofte delt opp lik minimalistisk abstraksjon, men som man også kan se i nederlandsk 1600-talls maleri. Det finnes en forgrunn og en bakgrunn, inne og ute, men hvor perspektivet gir deg en følelse av at det er andre til stede utenfor billedflaten. En fornemmelser av menneskelig eksistens i generelt mennesketomme omgivelser. Det blir en form for voyerisme, der vi betrakter noe vi ikke skulle sett, eller steder hvor vi ikke skulle vært.
Jeg bruker elementer som vinduer og gardiner og ulike lystemperaturer for å representere dette.
Jeg vil også bemerke at bruken av korset og speilinger av mennesker i mørke skygger er et forsøk på å få frem stemninger av sorg. ( se bilder øverst i innlegget)

Jeg er opptatt av egenverdien i håndverket. Selve tiden det tar å male et bildet er synlig i bildene mine.Dette er en formal kontrast til fotografiets øyeblikkelighet, og en forutsetning for å behandle fotografisk materiale i et medium som etter fotografiet alltid blir sett av øyne som er tilvent den fotografiske optikken.
For meg har det vært viktig å kunne mestre maleriske tradisjoner fordi jeg er opptatt av ulike former for visualitet. Det har vært viktig at mine portretter er bra malt og ligger tett opptil fotografiets uttrykk, men likevel har maleriets kvaliteter. Tydelige penselstrøk og evnen til beskrivelse av hårets struktur, samt plaggenes stofflighet er viktige virkemidler.

Jeg arbeider med et konseptuelt maleri, men er også autensitetsorientert. Enkelt fortalt vektlegger jeg håndverksmessige kvaliteter og teoretiske aspekter fra renessanse og barokk, samtidig som jeg lar maleritradisjonen møte erfaringer fra modernismens fotografi og konseptkunst.

av Marianne Wiig Storaas 2011-10-02 10:43:25

Marianne Wiig Storaas: min kommentar var inget försök till analys av din konst. Det var snarare ett försök att förstå vad som gör viss samtida realistisk konst accepterad och uppskattad av vissa konstskribenter som annars tycks vara snara med att producera associationskedjor som slutar med Hitler och nazism i densamma. De publicerade exemplen förde mina tankar i den riktningen.

av tras 2011-10-02 15:46:02

Och jag menade positiv i meningen konstruktiv, just innehållande det du beskriver.

av Cecilia 2011-10-03 18:23:41