Förbundet "
Allt åt alla" definierar sig som en revolutionär organisation, vars mål är det klasslösa samhället:
"Vi är en av flera revolutionära organisationer. En mångfald av taktiker, strategier liksom organisationer och nätverk är nödvändiga i kampen för klassamhällets avskaffande. Vi verkar för att skapa rörelse i klassen genom kontinuerligt och öppet arbete, bortom tillfälliga aktionsgrupper och dolda agendor."
Förbundet "Allt åt alla" deltog i organiseringen av ”Stoppa matchen”-protesterna mot Davis Cup-matchen mellan Israel och Sverige i Malmö 2009 (en videoupptagning kan beskådas här). Man driver också kampanjen ”Odla ditt klasshat”, där ”klassfiender, d.v.s. den rika klass som kan leva lyxliv medan vi arbetare sliter ihop deras förmögenheter, kommer att outas genom en serie artiklar”.
Förbundet "Allt åt alla" arrangerar också guidade bussturer till ”överklassområden. Du kommer att få möjlighet att odla ditt klasshat genom att bevittna och lyssna till den otäcka sanningen om hur parasiterna lever på vår bekostnad och aktivt verkar för att öka klassklyftorna genom att roffa åt sig än mer av det som är vårt.” En beskrivning av en av dessa bussturer avslutas med orden: ”Trots att jaktinstinkten gjorde sig påmind valde vi denna gång att hålla oss till kamera och goda anekdoter om de boende.”
På sin hemsida säljer man också en t-shirt med texten ”Odla ditt klasshat”.
Nu kan man kanske tro att detta inte alls är en organisation för arbetare utan för unga naiva studenter. Men då tar man fel. Inte därför att det finns arbetare inom organisationen utan därför att den faktiskt lockar till sig en rad etablerade aktörer inom medie- och universitetsväsendet. En titt på det senaste årets program visar att den ”revolutionära organisationen” som har som syfte att ”odla klasshatet” i Sverige och avskaffa klassamhället, till sina seminarier och aktivistmöten lockar till sig chefredaktörer på Arena, medarbetare vid Dagens Nyheters kultursida och Sveriges Radio samt forskare lärare vid en rad universitet och högskolor. Här ett axplock från de senaste årens program:
Den 9 oktober 2010 gästar Dagens Nyheters Kajsa Ekis Ekman den revolutionära organisationens seminarieserie ”på temat att skriva vänsterpolitiskt”. Syftet: att lära ut hur man som revolutionär vänsterskribent mest effektivt kan använda medierna.
Dagen efter, den 10 oktober, besöks föreningen av Olav Fumarola Unsgaard, skribent på tidskriften Arena och tillika dess dåvarande chefredaktör, som deltar i del två av ”Allt åt allas” seminarieserie om och för framtidens vänsterskribenter.
Den 19 oktober hålls ett seminarium med utgångspunkt i Erik Bylunds text ”Den gyllene planen” – om ”vad som händer när kapitalismen bygger städer”. Texten avslutas med följande vision av den nära förestående revolutionen: ”Vi står med andra ord i en situation där en klass ställs i direkt konfrontation med en annan och möjligheterna till framsteg genom förhandlingar är försumbara.”
Den 27 oktober gästas "Allt åt alla" av docenten i sociologi vid Göteborgs universitet, Per Månson. I egenskap av specialist på Karl Marx berättar han om densamme. Ett inte helt förvånande ämne kanske för en organisation som säger sig genom revolution vilja avskaffa klassamhället.
Den 6 december 2010 anordnar man ett seminarium om bilism tillsammans med planka.nu, en utomparlamentarisk gruppering som uppmanar till direkta aktioner rörande kollektivtrafiken. Följande visdomsord inleder den ”rapport” som seminariet utgår ifrån:
"Att sätta sig i en bil verkar, för vem som helst, nästan per automatik leda till ett egoistiskt beteende där alla försöker tjäna något på andras bekostnad. Att sätta sig i en bil förvandlar ens medmänniskor (andra bilister, cyklister, fotgängare, kollektivtrafikanter) till hinder. Vem kan inte, med handen på hjärtat, känna igen sig i den aggressiva och konkurrerande själviskheten som bilen producerar hos en? Eftersom detta beteende inte är något vi tycker bör uppmuntras, och eftersom vi är övertygade om att man inte föds till bilist, utan att man blir det, anser vi att risken för att folk blir bilister måste minimeras. Därför vill vi inte bara ändra på trafikhierarkin och putta ner bilen till botten, utan vi vill ha ett samhälle byggt på helt andra premisser. Ett samhälle där ingen tvingas in i bilism, varken aktiv eller passiv".
På den internationella kvinnodagen den 8 mars 2011, anordnar revolutionärerna ett heldagsseminarium i Malmö om klass- och genusperspektiv på stadsplanering: ”Stad-Klass-Kön” Deltagare är Birgitta Andersson, forskare i kulturgeografi och genus samt konsult åt Boverket i ett regeringsuppdrag som tydligen handlar om att "stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljö ur ett jämställdhetsperspektiv". Andra deltagare är den ”separatistiska aktivistgruppen Mangla” och serietecknaren Liv Strömqvist, medlem i redaktionen för P3:s ”humorprogram” Tankesmedjan i SR samt mottagare av ABF:s litteraturpris 2011 (vilket delades ut på bokmässan i Göteborg i torsdags).
Den 13 mars 2011 är det dags igen för Liv Strömqvist att uppträda på ett seminarium i "Allt åt allas" regi. Sveriges Radio-medarbetaren läser där högt ur sin serie Arbetslinjen ”som beskriver hur eftervärlden kommer att betrakta dagens nyliberala styre”. Detta inom ramen för ytterligare ett seminarium där kampen för det bil- och klasslösa samhället står i centrum.
Den 5 maj 2011 har turen kommit till Daniel Ankarloo som föreläser för "Allt åt allas" medlemmar på Amalthea bokkafé. Han är fil dr i ekonomisk historia samt lektor i socialt arbete med inriktning på socialpolitik vid Malmö högskola. Ankarloo är även verksam som skribent i bland annat Fronesis och ETC. Av revolutionärerna i Malmö har han bjudits in för att förklara något "som är svårt att förstå", nämligen varför vi inte äger allt i samhället gemensamt. Med tanke på alla lyckade samhällsexperiment i sistnämnda anda under 1900-talet, kan man misstänka att Ankarloo hade det rätt svettigt den där kvällen i våras.
Och så vidare...
(Här kan man för övrigt i Sydsvenskan ta del av en trivsam intervju med ledarna för den revolutionära organisationerna, vilka till skillnad från föredragshållarna väljer att förbli anonyma fram till revolutionen. Och här hittar man ett reportage i P3 om en "klasshatarresa" till Göteborgs överklassområden med AFA-aktivister och kommunister, vilka - trots det föga ifrågasättande perspektivet hos reportern - ter sig obehagligt fasta i sin övertygelse om att sista striden är här.)