Intressant detta!

Primärt skulle jag vilja säga om Söderlinds citat, detta med modernismen 1930-1960 som lågvattenmärke, att det är inte så enkelt. När modernismen kom, med "Acceptera!", Stockholmsutställningen och allt, så var husen med dåtidens mått lite kala och sterila men de var ändå rejält byggda. De var hantverksmässigt byggda med grundläggning, murning och snickerier som skilda faser i processen. Sedan, säg i mitten av 60-talet, kom eländet med MONTERINGSFÄRDIGA HUS.

Med andra ord: går du in i ett funkishus/hyreshus från 40- och 50-talet så ser du rejäla byggen, hus som tål att åldras. Du ser tjusiga detaljer som fönsterbrädor av marmor, hörnbalkonger, skiffertak och vad det nu kan vara. Allt det där försvann med miljonprogrammet och monteringsfärdiga hus. Snabbt skulle det gå och så blev det dåligt också.

Visst behövdes det bostäder för den inflyttade landsbygdsbefolkningen. Men husen i sig är just de ökända "miljonprogramshusen", älskade av ingen. Och de är ofta rivna idag för att ge plats för nytt. De äldre funkishusen däremot står sig, de blir bara bättre med åren.

Re dagens byggen, 2000-talets, så ser vi mycket glas tycker jag. Det kan se bra ut på bild - som Kista Scandic Tower av Gert Wingård - men det kommer knappast att åldras med värdighet. Återigen var det nog bättre förr (till och med 60-talet). Det åsido har det där Scandic Tower en del smarta lösningar som de triangulära fönstren som sitter assymetriskt och på avstånd skapar en mosaik av ljus. Det ser både läckert ut på avstånd och skapar spänning interiört, man får olika fönsterarrangemang i varje rum.

Så man ska inte döma ut Wingårdh kreativt. Men hans skapelser av glas och åter glas, som Berlinambassaden och Clarion Hotel Sign... jag får spel på det:

lennart-svensson.blogspot.com/.../...predikar.html

av svensson 2011-10-04 10:49:27

Jag tycker det låter som Söderlind vill förskjuta all makt till byggherrarna och öppna upp för ett spekulationsbygge som huvudstaden såg i bostadsbristens Stockholm i slutet av 1800-talet. Vid denna tid byggdes ju mycket, men det byggdes faktiskt en hel del skräp som inte har överlevt fram till våra dagar; trånga, mörka, lyhörda bostäder i de billigaste material på spekulation, eventuellt försedda med en putsfasad i gips och cement för att efterlikna de äkta materialen. Det ser jag knappast som en förebild.

av Mats 2011-10-04 10:53:17

Artikeln får mig att tänka på Johan Rådbergs utsökta bok Den svenska trädgårdsstaden från 1994. Den ger en vacker och träffsäker beskrivning av stadsbyggnadsidealen innan modernismen/funkisen. Det handlar inte om att inte bygga, eller att bygga billigt och snabbt. Det handlar om lågt, tätt och oregelbundet.

Att bara ge byggbolagen fria händer leder till enkla och fantasilösa serieproducerade hus. Att låta alla (beställare) göra som de själva vill leder till Modulent-hus öknar. Det som behövs är politiker och stadsarkitekter med höga krav, tydliga visioner och mod nog att stå emot byråkraternas standard-krav.

Läs Johan Rådbergs bok och låt er inspireras av hur städer/förorter kan byggas i framtiden:

biblioteket.se/default.asp%2FID&descID=89079

av Bi66i 2011-10-04 12:43:57

Jag tycker att det finns tillräckligt med pastischer. Här ute i Sollentuna t.ex. har man byggt två olika områden i centrum som 1900-talspastischer.
Det är bara inflyttade lantisar som tror att en stad måste se ut som den var byggd 1880-1910. En stad måste få utvecklas och varje tid ska få lämna sina spår.

av Anna Carlbro 2011-10-04 12:48:20

Re Anna Carlbro
Frågan är vart du själv bor? I någon av miljonprogammen eller i innerstaden?
Alla älskar den gamla varierade staden med tunga kvalitetshus oavsett man kommer från landet eller är född i stan.
De som älskar modernism bor för det mesta i gammalt 1800 tal.

av Nilsson 2011-10-04 13:23:02

@Nilsson: Varför skall det alltid ställas mot miljonprogrammen. Det är väl ingen här som har förespråkat denna arkitektur?

Det finns moderna spännande områden och stadsrum där folk faktiskt trivs, som exempelvis Västra hamnen i Malmö, eller Hammarby sjöstad i Stockholm för den delen, utan att husen försetts med plasticerade nyrenässansfasader. Gatustrukturen är här också mer spännande än rutnätet på Östermalm.

I övrigt är det väl få människor som skulle tolerera 1800-talets planlösningar, med små kök, pigkammare och smala serveringsgångar, eller skall "arkitektur" i artikeln bara förstås som fasader?

av Mats 2011-10-04 16:45:26

Nilsson, jag är uppvuxen i Klara (vars förstörelse jag sörjer) men bor nu ute i Sollentuna. Miljonprogrammet var ett misslyckande både ur estetiska och rent funktionella aspekter. Men det innebär inte att vi ska gå tillbaka till forna tiders estetik. Spåren av Stockholms månghundraåriga historia ska bevaras och vara synliga, men nya tider måste få sätta sitt unika märke.
I övrigt håller jag med Mats ovan.

av Anna Carlbro 2011-10-04 18:13:27

Det som är spännande och uppskattas är det mänskliga - variation i stilar, oregelbundna gator och hus, hus som inte är högre än att man kan stå på gatan och ropa upp till översta våningen, innergårdar, olika färger, träd, butiker uppblandat med bostäder, osv.

Ursäkta mig, men Hammarby sjöstads popularitet handlar om läget, inget annat. Det är inte frågan om att husen ska vara 1800-tals pastischer utan om stadsplanering.

Eller kanske brist på stadsplanering. Det är inte vackert, men en av mina favoritstäder är Tokyo. Trots att hela stan i princip byggts efter andra världskriget (allt brann upp i bombräder) så är det en otroligt intressant stad. I princip har folk fått bygga som de vill på sina tomter vilket inneburit att bebyggelsen på de flesta platser är relativt låg och väldigt variationsrik - varje hus är unikt och det finns massor med restauranger och butiker instuckna lite varstans.

I Sverige ska alla nya områden ha en "tydlig arkitektonisk profil" och "idé" och allt arbete görs i princip av några få byggbolag. Det leder till tråkiga, homogena miljöer (ex Hammarby sjöstad eller valfritt nybyggt radhusområde i förorterna).

av CGEM 2011-10-05 00:48:42

Anna mfl,
artikeln argumenterar inte för att vi ska bygga och bo som på 1800-talet, vilket vore befängt. Tesen är att byggande och stadsplanering ska styras av kommersiell efterfrågan, dvs hur människor VILL bo, snarare än hur en smärre arkitektsekt tycker att (andra) människor ska bo.
Hänsyn av typen "tiden måste få sätta sitt unika märke" blir därmed överflödiga.
För övrigt kan man konstatera att det sena 1800-talets arkitektur är fullproppad med pastischer och historiskt epigoneri. Ändå känns den i efterhand genuin, tidstypisk och levande.

av Gregers 2011-10-05 05:00:44

Det är ett tydligt faktum att de som själva har möjlighet att välja föredrar att bo i de äldre husen med vinklar och vrår och utsmyckningsdetaljer. Det handlar inte bara om innerstad kontra förort. Lägenheter i 60-70-talshus i innerstaden är lägre värderade än äldre lägenheter. Människor vill helt enkelt inte ha "maskiner att bo i" utan stimulerande miljöer att leva i.

Problemet med Metropolis-estetiken är att den bygger på en ideologi som inte tar hänsyn till människan, bara till "folket". Problemet med 60- och 70-talens rivningshysteri var att den i så stor utsträckning var politiserad. Det handlade kanske till en liten del om att riva otjänliga bostäder där förfallet hade gått för långt men det var gott om vackra och gediget byggda hus som också revs, och det finns alldeles för många citat från den tidens planerare och politiker som visar att det också till stor del handlade om att systematiskt förstöra en kultur, att, för att parafrasera en sentida efterföljare, "driva en spetsad påle genom borgarklassens kött", ungefär som att beskjuta jättebuddhorna i Bamiyan med 155mm granater.

av Anders Eriksson 2011-10-05 10:41:19

Ja, låt konsumenterna styra genom sina val. Det håller jag helt med om. Jag håller också med CGEM om att homogena "stylade" miljöer är trista.
Med färre planbestämmelser och mer fantasi (och lägre skatter involverade i byggprocessen) skulle vi säkert få intressantare, trivsammare och mer varierade miljöer - och förstås en del katastrofer.

Jag reagerade främst på den här sekelsskiftesnostalgin som jag tyckte mig ana.

av Anna Carlbro 2011-10-05 11:20:42

@CGEM: Tokyo har nog kvarter som är mysiga och intima. Dock sägs frånvaron av generalplan göra stan svår att hitta i.

En balans mellan intimitet och överblickbarhet behövs för en stad.

Spontant uppkomna miljöer har sin charm men total frånvaro av planering tror jag inte fungerar som ideal.

av svensson 2011-10-05 14:29:53

@Svensson - hade Tokyo bara använt sig av gatnamn så hade det nog varit enklare att hitta - och i våra moderna tider ska väl alla ha en smartphone till att guida dem rätt? Har dock prövat att spendera 2 frustrerade timmar på att berusad försöka hitta en specifik bar i Barcelonas medeltidskärna - inte kul!

av Kalle 2011-10-05 16:26:13

Det sena 1800-talets arkitektur handlade mycket om att bryta ner naturen och ersätta den med kultur men samtidigt tilläts arkitekturen skapa en egen natur vilket jag upplever som en av de saker som gör 1800-talets gatubild mer levande och varje hus unikt - oftast ser man aldrig två likadana hus.

Husen var genuina med rejäla bärande fasader men sällan så funktionella. Funktionalismens arkitektur hade således en plats och samtidens revolt mot det borgerliga 1800-talet gjorde att fasaderna blev avskalade men många funkishus skapar ändå en levande miljö framförallt när det finns inslag av grönområden. Sedan kom, som många påpekat, de mörka åren 1960-80. Dessa hus är döda. De områden de skapar är döda och inhumana även om de oftast är ytterst funktionella. Utöver detta bröt denna arkitektur också med tidigare traditioner och internationaliserade arkitekturen.

I dagens arkitektur finns förvisso åter en individualitet hos byggnaderna men flertalet moderna, eller egentligen postmoderna byggnader, känns alltid felplacerade oavsett var de finns. På ritbordet ser många av dagens arkitektoniska projekt tilltalande ut men förverkligade slutar de i stela livlösa glaspalats utan anknytning till den omgivande stadsmiljön. Trots allt glas är husen oftast mörka och byggstilen kräver komplexa ventialtions- och värmesystem vilket gör husen dysfunktionella. Ett småskaligt förhållningssätt där naturlighet och liv borde vara centrala ledord i arkitekturen - åter med Arts and crafts!

av Niko Andersson 2011-10-05 20:55:54

"Inom alla andra produktområden, som telefoner, gymnastikskor, tvättmaskiner, cyklar och tandborstar är nya modeller bättre än gamla."

Bättre tekniskt sett kanske. Men högre hållbarhet? Knappast. Produkterna går sönder snabbare. Produktionen är allt billigare och ekonomiskt konkurrenskraftig. Soptipparna växer. Miljön pressas. Därför kan dessa produktområden lätt sälla sig till det först nämnda misslyckandet.

1900-talet är helt enkelt för urjävligt.

av ez 2011-10-06 21:06:44

"Problemet" är väl att hus inte är slit-och-släng. Dagens mer samordnade inne-arkitektur är ju snyggare än 60-talets ekonomi-orienterade. Men frågan är, om "problemet" faktiskt inte är detsamma ändå, eller kanske t o m lite eskalerat?... dvs likriktining.

av Cecilia 2011-10-08 15:16:08

ez - nu tar du väl ändå i?
Låter förresten som om du talar om den allra sista delen av 1900-talet?
Tja, tom början av 2000-talet?
Det är lätt att blanda ihop "tidsepokerna" som ligger nära.

av Cecilia 2011-10-08 15:26:41