Den LO-finansierade tidskriften Arena har kommit ut med ett nytt nummer. En stor del av numret ägnas åt multikulturalism. Tre personer presenteras i långa intervjuer om mångkultur och multikulturalism: Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet, Lisa Bjurwald, frilansjournalist och "antirasist" samt Aleksander Motturi, som  brukar beskriva sig själv som filosof och författare.

Filosofen Motturi säger beträffande Axess, att den postkoloniala litteraturen inte har "blivit översatt till svenska i särskilt hög utsträckning - samtidigt framställs den som något slags hegemoni hos svenska konservativa medier som Axess. Svante Nordin sa någonstans att vi håller på att anpassa oss så mycket att vi snart faller baklänges. Det låter som ren demagogi. Och han är professor i idéhistoria i ett av Sveriges mest anrika universitet. Jag blir faktiskt rädd. Det är en form av ressentiment som är mycket obehagligt och i fördjupad skepnad öppnar dörrarna för de slags tänkande som genomsyrar Sverigedemokraternas ideologi."

Motturi talar också om bakgrunden till att han och några andra startade Clandestino Institut i Göteborg, "utan några ekonomiska resurser": "Ändå framhåller Lundberg & Co som om den postkoloniala ltteraturen besitter någon sorts hegemonisk ställning på universiteten. Här skulle Breivik instämma."

Vi kan alltså notera: det värsta som Axess har gjort i detta sammanhang är, enligt Motturi, att vi har kritiserat en del postkolonial teoribildning och dess utbredning på svenska universitet, till exempel under paraplybeteckningen intersektionalitet. Och: den som kritiserar den postkoloniala teoribildningen jämförs av en "filosof" i Arena med Anders Behring Breivik. Den som kritiserar postkolonial litteratur anses vidare av denne filosof inte kunna bli professor i idéhistoria. Den som kritiserar postkoloniala idéer anses vidare ha orsakat att SD valdes in i riksdagen, samt får finna sig i att av "filosofer" beskrivas som "obehaglig" och "demagog".

Jag vill påminna om att den som säger detta, Aleksander Motturi, inte bara är filosof utan även konstnärlig ledare för Clandestino-festivalen i Göteborg, där man i somras till ett seminariesamtal hade bjudit in fängelsedömda politiska aktivister som Jonathan Pye.

Jag vill också påmina om att Motturis ord uttalas i ett temablock i Arena där också Paulina de los Reyes deltar. Hon samarbetar gärna i olika sammanhang med den terrorbrottsdömda Pia Laskar (som dömdes till fängelse för sin delaktighet i Kröcheraffären där man avsåg att kidnappa Anna-Greta Leijon och där banker rånades och där man försökte spränga en resebyrå på Drottninggatan i Stockholm), till exempel i denna lilla seminarieserie, knuten till en pjäs av America Vera-Zavala (politisk aktivist, grundare av Attac-rörelsen i Sverige, flitig gäst i SVT osv). Seminarieserien heter passande nog "Mödomshinnor och terrorister".

Jag vill slutligen erinra om att Motturis ord om Svante Nordin och mig står att läsa i en tidskrift som avslutas med att just Pia Laskar får komma till tals i en panel om tre personer, vilka i detta nummer besvarar frågan om vad Miljöpartiets samarbete med Moderaterna kan få för politiska konsekvenser.

Ingenstans ser jag Alexander Motturi uttrycka någon skepsis och rädsla över Arenas samröre med politiska aktivister vars aktiviteter utgör ett hot mot det demokratiska samhället och dess innersta principer. Ingenstans talas om det i samband med Laskar om obehag och demagogi. Nej, Motturis upprördhet gäller blott en sak: att det finns en professor i idéhistoria i Lund som kritiserar den sorts postkoloniala "tänkare" som tillhör samma ideologiska läger som exempelvis just Pia Laskar.

Den som intervjuade Aleksander Motturi heter för övrigt Devrim Mavi.

Devrim Mavi borde innan hon skriver fler artiklar där hon utmålar Axess magasin som lierat med rasistiska och invandrarfientilga rörelser och personer, själv besvara frågan om hon är för fri invandring. Denna fråga har Devrim Mavi nu undvikit att besvara alltsedan jag första gången ställde den till henns för många veckor sedan. Denna tystnad kan bara tolkas på ett sätt: som att Devrim Mavi är motståndare till fri invandring. Jag skulle gärna vilja höra Devrim Mavi argumentera för denna uppenbart invandringskritiska ståndpunkt, innan hon fortsätter att skriva texter där Axess magasin jämförs med Behring Breivis manifest.

Som bonus kan man betrakta denna del fyra (av fem) i en tv-upptagning, där professor Ove Sernhede föreläser om sin forskning om svensk hiphop. Sernhede är professor vid Centrum för urbana studier vid Göteborgs universitet. Tv-upptagningen belyser inte bara nivån på den sorts cultural studies-forskning som Sernhede sysslar med (tänk er en förnumstig, medelålders vänsterradikal universitetslärare som sitter och berättar i institutionens fikarum om den förunderliga värld som hans sons flickvän härrör ur) utan också den politiska naivitet som präglar den här sortens forskning, där man fortfarande tycks tro att det är tecken på någon sorts politisk "mognad" eller "medvetenhet" att läsa Franz Fanon och sätta upp affischer föreställande massmördaren Che Guevara på väggen.

Också professor Sernhede bidrar för övrigt med en text i nämnda nummer av Arena.