Håkan Juholts middag häromveckan för väntsterradikala opinionsbildare i kultursektorn har tidigare diskuterats här på bloggen. Detta med utgångspunkt i Nina Lekanders rapport i Expressen från middagen. Idag avslöjar Johan Hilton i samma tidning att chefen för radioteatern i SR var speciellt inbjuden till middagen för att hålla en liten föreläsning, vilket hon också gjorde på temat "konstnärlig frihet i en högervriden värld". Man kan naturligtvis i Hiltons efterföljd fråga sig hur lämpligt detta är med tanke på att SR:s sändnigstillstånd innefattar ett mycket tydligt krav på opartiskhet.
Det var nu inte för inte som Juholt hade valt ut just radioteterchefen Stina Oscarson att föreläsa. Sitt linjetal vid Socialdemokraternas extrakongress i april i år inledde Håkan Juholt med att citera just Stina Oscarson. Så här lät det då:
"Partivänner, Några stenkast härifrån, på Katarina Bangata, ligger Orionteatern. Konstnärliga ledare är Stina Oscarsson.Jag läste nyligen en artikel av henne. Med en blandning av vrede och sorg beskrev hon hur Sverige förvandlats från ett land där kulturpolitiken varit en viktig del av vår samhällsmodell till något som handlar om pengar, marknad och marginalisering.
"Vi håller på att förhandlas till de framtidens människor som vet priset på allt men inte värdet av något", skrev Stina med en sådan kraft att det tog tid för mig att ta in ordens styrka.
Bibliotek säljs ut. Museibesöken – som ökade med tre miljoner när den fria entrén infördes – har rasat. Kommuner och landsting tvingas dra ner på kulturupplevelser för barn och unga.
I artikeln berättar Stina att hon i enlighet med den nya kulturpolitikens villkor kontaktat de ansvariga i Stockholms stadshus. Hon ville få svar på frågan om hon måste tacka ja till den arrangör som vill betala bra för att hyra Orionteatern för en strippdanstävling.
Partivänner, här – i synen på rätten till ett rikt kulturliv, i försvaret av konstens uppgift att odla våra drömmar, att ges möjlighet att kunna se livet med någon annans ögon – framträder skillnaden i människosyn som tydligast."
Per Gudmundson kommenterade den skuggutredning som Stina Oscarson initierade i samband med regeringens kulturutredning 2008:
”'En kulturminister borde driva att hela samhället skulle totalt förbjuda all reklam. Det skulle inte gå att köpa en annonsplats för någonting', skriver Skuggutredningen på sin webbplats, och frågar: 'Undrar hur en sådan stad skulle se ut?'
Svaret på frågan är: ungefär som Pyongyang i Nordkorea.
Parallellen är dock sannolikt inget problem för Skuggutredningens Stina Oscarson, konstnärlig ledare på Orionteatern i Stockholm.
'Är det verkligen bra att det säljs böcker på ICA?', skrev Oscarson i slutet av juli, och svarade att 'det beror på vilka böcker'. Hon verkar inte vara någon vän av yttrandefrihet och demokrati. 'Jag undrar återigen om det är rätt folk som styr vårt land. Undrar om styrelseskicket är rätt?'
Antagligen tappade Oscarson tron på folkstyret när de borgerliga vann valet. Hon anser i vilket fall inte att de valda är förmögna att styra landet, utan vill i stället se experter som delar hennes samhällssyn. 'Det är en bra idé', menar skuggutredaren, 'att det runt varje riksdagsledamot borde sitta minst tre rådgivare', 'konstnärer, filosofer, präster, matematiker eller vetenskapsmän”, och hålla vakt om ”målen – vad som är gott för människan'."
Man kan av Oscarsons kritik av den borgerliga regeringen, som sagt, förstå varför hon valdes ut att föreläsa vid Juholts middag. Svårare är att förstå hur Mats Svegfors resonerade när han sanktionerade hennes medverkan vid middagen.