Den diskussion som har förts i ett flertal bloggposter nedan om genusvetenskap som politisk ideologi snarare än vetenskapligt sanningssökande kan kompletteras med denna nästan tio år gamla artikel i SvD, där ett antal så kallade genusforskare reagerar mot att få sällskap med biologer och neurologer på Centrum för genusvetenskap i Uppsala. Av intervjun förstår man att de forskare som närmar sig frågan om kön utifrån ett icke-konstruktivistiskt perspektiv, inte är önskvärda: "Vilken kunskap har de? Man blir ju förbannad! säger Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria vid Stockholms universitet." Av texten förstår man också att upprördheten är befogad såtillvida att ordet "genus" för genusforskarna inte är neutralt utan inbegriper uppfattningen att kön är en kulturell konstruktion. Istället för att bedriva forskning med avseende på den spännande frågan om i hur hög grad som vi är styrda av genetiska och bologiska faktorer och i hur hög grad som miljö och sociala faktorer påverkar oss, har man redan slagit fast att de förstnämnda är irrelevanta och forskning om dessa frågor är moraliskt och politiskt förkastlig. "Ren biologiforskning utan anknytning till genusperspektivet faller ju inte inom ramen. Biologi ingår ju inte i genusbegreppet", säger Linda Österberg.
Professor Hirdman har två intressanta synpunkter, som kan konkluderas med devisen "Genom sig själv känner man andra": "Det upprörande är att det handlar om politisk styrning ovanifrån att de omdefinierar begreppet genus. Och inte bara det, att de ger det en betydelse som dessutom är motsatsen till det vi menar med det, det är ovetenskapligt". I vilken mån som kritikerna av den biologiska inblandningen i genusvetenskapen kom att få rätt är inte jag rätt man att avgöra, men att döma av Centrum för genusvetenskaps hemsida, tycks den konstruktivistiska uppfattningen om kön inte direkt ha hamnat på efterkälken i Uppsala.