"Det ligger något löjeväckande i Bengt Ohlssons bekännelse, som om han gått igenom en oerhörd prövning för att slutligen ha nått fram till denna stora sanning om hur verkligheten är beskaffad."

Det är möjligt. Men vi talar nu ändå om en skribent, som när han samlar sig, är en av Sveriges, sedan länge, absolut finaste stilister. Det finns något hos Bengt, när han är som bäst, som har ett slags glasklar syrlighet som är unik. En sådan man förtjänar mer uppmuntran än kritik tycker jag.

Jag är också övertygad om att den artikel han skrivit faktiskt kostat på oerhört, och att det verkligen varit fråga om en högst plågsam prövning. Bengt Ohlsson är nämligen något så sällsynt och hedervärt som en äkta sökare. Sådana bör uppmuntras och inte kritiseras för att de lägger ut sina våndor offentligt.

Men det är möjligt att jag är för snäll på grund av min beundran av Bengts stilistik. Visst.

av Den Väldige 2012-01-04 22:45:33

Jag funderade efter att ha läst artikeln om han riskerade så mycket egentligen. Den känns alldeles för stilistiskt välslipad, för väloljad i maskineriet och tankegångarna för att egentligen vara det slags reaktion som kommer ur nödvändighet. Jag tänkte: jaha, där är vi alltså nu. Det går för sig att skriva en kritik i krönikeform uppslaget på tre sidor i DN (med bild på förstasidan) där han dessutom går i polemik med en annan DN-medarbetare.

Hans åsikter är inte mer annorlunda än att de delas av många andra. Är det ett spel för gallerierna? Hur har man resonerat på redaktionen när man valt att göra det här upplägget? För det är ju inte bara Bengt Ohlsson som står bakom texten utan där finns också ett redaktionellt beslut. Man vill visa något, trygga att tidningen står för sunt förnuft och sunda värderingar. Man vill visa att här finns debatten, här klargörs perspektiven, vi har skribenter av skilda slag och är öppna för diskussion. På ett väldigt typiskt introverkt DN-vis som rör sig i egna cirklar.

Jag gillade annars Bengt Ohlssons text. Framför allt att de reaktioner jag har stött på bekräftar hans tes.

av Anna Brodow Inzaina 2012-01-04 23:50:52

Har överlag problem med att emfasen på goda avsiker, dvs. sinnelagsetik. Det är inte irrelevant i fråga om vare sig mänskliga relationer eller juridik, tvärtom, men det är det teleologiska (och kanske även deontologiska, beroende på sammanhang) som kanske har hamnat i skymundan i det svenska politiska och kulturpolitiska livet under ett flertal decennier. Till exempel den marxistiska historicismen omsatt i praktiken bygger på en inre (van)föreställning om att målen helgar medlen - på individnivå förmodligen en kollektiv berusning och känsla av att man gör rätt och handlar i ett ädelt syfte (ett slags proletärartad dygdetik).

Ironiskt nog brukar inte bara resultaten bli illa, trots att många utopiska visioner teroretiskt sett är just teleologiska och därmed resultatinriktade. Alltså, det är mig rätt likgiltigt om etablissemangets liberaler och borgare "vill väl". (Hur skulle man ens som utomstående kunna veta det? Det ligger bortom ens förståelsehorisont). Om man bidrar till att göra samhället sämre så är det likväl föga värt. Jag vet faktiskt inte ens, vid närmare eftertanke, vad "ni" vill förutom att föra mer sansade och vederhäftiga debatter (vilket är utmärkt). Eller är det så att vissa inte har konkreta visioner utan vill resonera sig fram till de bästa och mest framkomliga vägarna?

av Swedish Dissident 2012-01-05 00:04:47

Jag håller med Den Väldige. Man måste vara dåligt påläst på Ohlssons krönikor för att inte se det gradvis förändrade perspektivet. Från att ha varit ännu en i raden av mainstream-vänterkrönikör med ett välbekant och förutbestämt tema har hans texter - i alla fall för mig -begåvats med en oförutsägbarhet som få andra krönikörer levererar.
Att - som Anna Brodow - här ovanför menar att ohlssons text är typisk för DNs navelskåderi känns i sammanhanget minst sagt sökt.
Om nu DN-kultur för en gångs skull vill ge support åt "sunt förnuft och sunda värderingar", bredda perspektivet och öppna för diskussion, är väl det knappast klandervärt eller suspekt?

av Jan Östman 2012-01-05 12:03:07

Det är kanske så enkelt, som t ex Dalai Lama skriver - att livet är en fortgående utbildning.
Vi lär oss och inser hela tiden nya saker, utifrån hur samhället - och i en förlängning vårt eget liv - utvecklas (eller tvärtom om kanske? - samhället som en spegel av vårt privata egna liv..?).

Att det efter en lång tid av "vänster", kanske är dags att ägna sig lite åt det som är "höger" - visst låter det rätt fjantigt egentligen? Speciellt idag då - vänster och höger - radikal eller konservativ - är begrepp som i mitt tycke åker jojo, allt eftersom det passar in.

Så -89 är väl ett år att minnas. Även om det tycks, som om många fortfarande inte riktigt har "tagit in det". Det tar nog lite tid ännu, innan det riktigt sjunker in?
Så efter att ha ägnat sig åt att skapa ett drägligt samhälle, genom pin och kiv - så har väl alla nu börjat kunna åtnjuta lyxen, av att ha möjlighet att ägna sig åt de mer filosofiska livsfunderingarna, som väl förr var bara de besuttna förunnat. Som möjlighet, i alla fall.
Dvs, det är ju alltid upp till var och en, hur man förvaltar den möjligheten.

Så löjeväckande är säkert inte BO:s artikel, eller de diskussioner som redaktionen haft, innan de bestämde sig för att ge den det utrymmet. Utan väl något att vara oerhört glad för!

av Cecilia 2012-01-05 14:57:47

Aha. Har nu skummat artikeln.
Handlar om Slussen också... spännande!

av Cecilia 2012-01-05 15:16:35

PS. Inte vill jag vara taskig - men den storstilade exposén, är kanske också en del i DNs läsarvärvarkampanj, som jag som skåning blivit absolut utsatt för, sedan en hel del tid tillbaks.
Och vem var det nu på WP, som skrev om en eventuell sammanslagning av DN och Sydsvenskan?

Måste då, trots Sydsvenskan personella neddragningar nyligen (är ägd av DN) - säga/tycka att det är en tidning som är så erhört mycket mer en up to date-dagstidning idag, jämfört med DN. Även "efter Melin".
Jo, jag hade DN på en "provprenumerarion" för ett tag sedan. Jisses så trist!

av Cecilia 2012-01-05 15:53:45

@Jan Östman. Jag kan villigt erkänna att jag inte är någon expert på Bengt Ohlsons krönikor. Men det var väl inte det som det var frågan om här, att bedöma hans utveckling som skribent?

Du har uppenbart missat poängen i mitt inlägg. Det var inte att kritisera Bengt Olhsson jag var ute efter utan att hävda att risken inte är så hög att skriva en sådan text utbredd över tre sidor i DN om man har redaktionen bakom sig, vilket han uppenbart har. De som har fört den här diskussionen långt före Ohlsson, Johan Lundberg t ex, skulle inte ha fått breda ut sig på tre sidor i DN. Det är det jag menar med att debatten blir introvert och går i egna cirklar, när det bli en "öppen" debatt mellan två DN-skribenter. Vi får väl se hur Malin Ullgren svarar.

av Anna Ulrika Brodow 2012-01-05 16:59:08

@ Anna Brodow
Det är naturligtvis ingen "big deal", men jag förstår inte riktigt vad jag missförstått. Bengt Ohlssons inlägg må vara riskabelt eller ej. Han - eller någon annan, t. ex. Malin Ullgren - skulle knappast kunna få sin text publicerad utan att ha godkänt från redaktionen, eller hur?
Vad är det som är anmärkningsvärt med detta? Att två skribenter knutna till samma tidning polemiserar utifrån två skilda perspektiv är väl en helt acceptabel form av offentlig debatt. Du verkar själv intresserad av hur Malin Ullgren svarar. Varför det, utifrån ditt eget resonemang?

av Jan Östman 2012-01-09 15:45:11

@ Jan Östman
Det var det här som du missförstod och jag tillbakavisade:

Att - som Anna Brodow - här ovanför menar att ohlssons text är typisk för DNs navelskåderi känns i sammanhanget minst sagt sökt.
Om nu DN-kultur för en gångs skull vill ge support åt "sunt förnuft och sunda värderingar", bredda perspektivet och öppna för diskussion, är väl det knappast klandervärt eller suspekt?

Jag har som jag klargjorde i inlägget ovan varken kritiserat, klandrat eller misstänkliggjort Bengt Ohlsson.

av Anna Brodow Inzaina 2012-01-09 18:05:11