Ytterligare en iakttagelse kan göras med anledning av Åsa Linderborgs
artikel om högervindarna som sägs blåsa med ”orkanstyrka”. I sin
artikel påstod Bengt Ohlsson att ”Den Radikala Kulturchefen inte vill skatta bort miljoninkomsterna från sin bästsäljare, utan att hon köper en skrivarlya för att gneta åt sig lite till”.
Detta bemöter nu Linderborg med att hävda att Ohlsson har påstått att hon ”har skattefifflat bort bokinkomster i en lägenhets affär. Det är inte sant. Sant är att jag 2008 med ett helt vanligt lån köpte en lägenhet i Stockholm. Räntorna betalade jag med skattade pengar. Det var ingen avdragsgill skrivarlya via ett bolag, som Ohlsson insinuerar. Det här går att kolla upp i offentliga handlingar, men Ohlsson vill inte förstöra en bra historia som ska illustrera hela vänsterns usla privatmoral.”
Tittar man nu i de offentliga handlingar som Linderborg hänvisar till så kan man dra slutsatsen att Linderborg har en viss poäng. Ska man tolka Ohlssons påpekande som att Linderborg lät sitt bolag köpa lägenheten ifråga, så förefaller Ohlsson ha fel och Linderborg rätt. Däremot kan man ge Ohlsson rätt så till vida att Linderborg har utnyttjat svensk skatte- och bolagslagstiftning på ett sådant sätt att hon betalar så lite i skatt som möjligt på ”miljoninkomsterna från sin bästsäljare”.
Åsa Linderborg har ett aktiebolag. Ur sitt bolag har hon från början av 2008 till mitten av 2010 tagit ut årslöner på 280-350 000 kronor. Under denna period har intäkterna i aktiebolaget varit drygt 5 miljoner kronor. Under perioden ifråga har hon istället lagt undan ungefär en miljon i periodiseringsfonder (vilket man gör för att undvika skatt under något eller några år så att man, under något år då man har lägre inkomster, kan ta tillbaka pengarna), investerat två miljoner i räntebärande papper samt tagit ut utdelning på aktier för 260 000 kronor. (Aktieutdelningarna istället för lön innebär att Åsa bara har behövt betala ca 30% skatt istället för 55% i marginalskatt + ca 33 % i egenavgifter. Hade hon tagit ut dessa 260 000 i lön, hade hon endast fått ut 90 000, medan hon nu istället antagligen har kunnat kassera in drygt 180 000. Har hon låtit tillämpa de s k 3:12 regler, kan hennes skattevinst ha blivit ännu större. Hur som helst är det uppenbart att det inte är någon ”skatteamatör” som vi här ser i aktion.*)
Ingenting av detta är olagligt, utan det gängse sättet att handskas med pengar i aktiebolag. Men så mycket kan man konstatera som att Åsa Linderborg på detta sätt har skapat ett arrangemang som har gjort det möjligt att nästan helt slippa betala marginalskatt på de stora inkomster som hon har haft från sina bästsäljare under den aktuella perioden.. Så i ett avseende måste man ändå ge Ohlsson rätt: det är uppenbart att Den Radikala Kulturchefen tycks hysa en motvilja mot att ”skatta bort miljoninkomsterna från sin bästsäljare”. Och inget fel i det, men hennes arrangemang i detta avseende leder onekligen vidare till frågan om varför det är så hemskt med att även vanliga lönearbetare röstar fram en regering som vill sänka skattetrycket också för inkomsttagare med blygsammare inkomster och utan den sorts skatterådgivning som Åsa Linderborg har råd att kosta på sig. Icke desto mindre finns all anledning att gratulera Åsa Linderborg till hennes miljoner!
*) Klicka här om du vill läsa mera om skattelagstiftningen i ärenden som detta!