Delar av Larssons dualistiskt fördummande antifascistporr har undertecknad bekantat sig med både bok- och filmvägen. Jag och min socialliberalt och likhetsfeminismvurmande syster bevittnade den andra delen av denna audiovisuella fars för några år sedan på bio, och inte ens en luttrad kolportageromanslukare, tillika kvasikvinnokämpe som sistnämnda, förmådde att hålla skrattet tillbaka. Särskilt
"actionscenerna" innehållande diverse illa regisserade bataljer med motorcykelåkande isterbukar, innebar icke-uppsåtlig lyteskomik av det mer blamanta slaget.

Som Lundberg tidigare varit inne på, och som belystes i förbifarten i den balanserade artikeln som inlägget berör, så är böckernas protagonist likt desamma i Jan Guillous många litterära fatasifoster, ett illa sminkat försök till megalomanisk inbillningssjuka. Man ska inte håna de framlidna men i slutändan var herr Larsson en ganska genomsnittlig gammal troskist och skrev - även med uppbackning - som en fjortonåring. Hans postuma framgångar är ironiskt nog en följd av kapitalismens baksidor - likt snabbmat och Lady Gaga appellerar de till människans subhumana mentala och fysiologiska vinklar och vrår.

av Swedish Dissident 2012-01-09 16:26:21

Kan väl förtydligas, för ordningens skull, att Millennium-trilogin har två protagonister och att det förstås var Mikael Blomkvist som avsågs. Annars är det ju ingen vild gissning att den svenske gåslevermarxisten par excellence, Jan Guillou, går igång på sina egna virila skapelser - tempelriddare Arn, Erik Ponti i ondskan och Carl Hamilton.

Kan man för övrigt hävda att tempelriddare Arn har inspirerat tempelriddare Breivik? Delar Guillou och Breivik egentligen samma världsbild? Här krävs ett scoop. Var är Expo när man behöver dem?

av Swedish Dissident 2012-01-15 15:44:02