Torsten Kälvemark har återigen förärat mig utrymme på sin
magistrala blogg. Man tackar! Trots att jag naturligtvis vänder mig mot Kälvemarks beskrivning av mitt blogginlägg som ”ett av de mest pinsamma lågvattenmärkena”, vill jag ge honom rätt i att det är rätt ointressant att diskutera kulturarbetares privatekonomiska upplägg så länge allt är lagligt. Där vi nog skiljer oss åt är emellertid i frågan om huruvida man bör leva som man lär. De som klandrar den vanliga lönearbetare som röstar på ett sätt som gör att han eller hon kan leva på mer än den sista skärven, får – menar jag – finna sig i att få sambandet mellan sina egna liv och sin lära granskat. Är man sann mot sitt ideal?
Vid en lätt amatörmässig, stickprovsbaserad undersökning av skatteupplägg hos kulturarbetare med utpräglade vänsteråsikter finner man att påfallande många ägnar sig åt vad som måste anses vara fullt laglig men ändå avancerad skatteplanering: Jan Guillou, Åsa Linderborg, Göran Rosenberg, Henning Mankell och Liza Marklund. Till denna illustra skara kan man därtill räkna ingen mindre än just Torsten Kälvemark. Samtliga har aktiebolag och betalar därmed inte full löneskatt och sociala avgifter på intjänade belopp under samma år som de har erhållit sina arvoden. Istället skjuter man upp och minskar via sina bolag skatten.
Vad jag avser är inte bara avdrag för externa kostnader, för litteratur, resor, datorer etc. utan även avsättningar till periodiseringsfond, investerar i räntebärande papper och aktier. En del köper skrivarlyor, bygger hus i Afrika, investerar i skärgårdshemman, erhåller lön och/eller utdelning från bolaget och betalar 26 procent bolagsskatt på eventuell vinst eller 20 procent skatt på en tredjedel av utdelningen. Och så vidare. I korthet minskar man på detta sätt skatten per inkomstår ganska ordentligt. Jag har alltså inget emot denna sorts upplägg, som jag själv inte skulle vara främmande att använda om mina inkomster vore mer i paritet med Henning Mankells och Jan Guillous.
Skillnaden mellan mig och ovan nämnda personer är dock att jag aldrig har klandrat de vanliga lönearbetare som röstar på partier som vill sänka skatter i Sverige. Plikten eller profiten heter en intressant bok som resonerar moraliskt kring frågor om vad vi bör bära gemensamt i samhället. Författaren heter Göran Rosenberg och han har - som framgått ovan förstås – aktiebolag.
Vänsterpartiet kräver numera att alla riksdagsledamöter ska skänka bort inkomster över 27000 kronor per månad. Det kanske vore någonting att ta efter för Torsten Kälvemark och hans kamrater i den mån som de vill framstå som trovärdiga socialister.
Med avseende på Torsten Kälvemarks Bibelkunskaper kan det vara passande att avslutningsvis citera Jesus i Markusevangeliet 38-40 som en andlig gåva till skrymtaren (Matteus 7:5) Torsten: När Jesus undervisade sade han också: ”Akta er för de skriftlärda, som tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. De äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner. De skall få en så mycket strängare dom.”
Appendix med vidhängande gratulationer till miljonvinsterna:
Intäkter i rörelser åren 2006-2010:
Jan Guillou: 57 975 000
Åsa Linderborg: 5 064 000
Göran Rosenberg: 7 550 000
Henning Mankell: 108 380 000
Torsten Kälvemark: 1 130 000
Liza Marklund: 57 615 000