Erik Helmserson skriver bra i dagens DN med anledning av Karin Bojs synpunkter på Annica Dahlström och Hjärnfonden. Bakgrunden är den kritik som Bojs riktade mot att Smittskyddsinstitutets generaldirektör Johan Carlsson hade twittrat gillande om mitt blogginlägg om vikten av att man inom forskarvärlden inte låter sig styras av "twitter- och facebook-mobbar med aldrig så behjärtansvärda idéer om hur idealsamhället bör se ut". Jag har själv nemött kritken här. Och så här skriver Helmserson:
"De flesta positioner i samhället, även ledande, går utmärkt att sköta trots att man har åsikter som inte är helt formade efter alla rådande strömlinjer. Jag är rädd för ett übermoraliskt dagväktarsamhälle fullt av bevakningskameror riktade mot historien. Där ingen någonsin har sagt eller gjort något kufiskt, där vi ständigt hukar under risken att något av våra ogenomtänkta yttranden och göranden kommer tillbaka och slår oss med blyrör i bakhuvudet.
Lisa kanske år 1993 uttryckte att scientologin är en spännande filosofi. Svante kanske inte fullt ut delar åsikten att hasch är en inkörsport till tunga droger. Detta måste inte betyda att Lisa vill kollektivansluta Sverige till scientologerna eller att Svante vill öppna gränserna för rökheroin – men lita på att det kommer att tolkas så på Twitter när Lisa vill bli generaldirektör eller Svante förbundskapten.
De regelbundet återkommande nätdreven avslöjar vår konsensuskultur. Och konsensuskulturer är alltid behagliga för majoriteten men ytterst plågsamma för de röstsvagare, de avvikande."